Sillre såg
I ett ganska otillgängligt område vid Indalsälvens älvstrand (nära Liden, Dacke) ligger resterna av något som en gång var ett helt litet levande samhälle med såg, kvarn, jordbruk mm. Några få byggnader vittnar ännu om dess forna existens.
Nära omgivningar...
Nära omgivningar...
Den första sågen anlades här redan 1663 för att förse Medelpads båtvarv, vid indalsälvens utlopp, med virke. Där tillverkades fartyg av furuvirke för örlogsflottans räkning. 1679 upphörde dock furuskeppstillverkningen på kunglig befallning.
Han (Carl XI) ansåg att ek fortfarande var det bästa till sina krigsbåtar... De 17 timmermän med familjer som arbetade på själva varvet förflyttades till ett nyanlagt varv nära Kalmar.
Sillre såg låg därefter i dvala under nära 70 år ....
1756 uppför grosshandlare Mutzell, från Sundsvall, en ny finbladig såg. Fram till 1800 talets mitt är den en av landskapets (Medelpads) viktigaste.
Under den perioden förstördes sågen två gånger. Den första gången 1782 när dammen i den ovanliggande Brudsjön brast.
Den andra gången bara tre år efter, 1785, i vattenmassorna efter Ragundakatastrofen (Vild-Hussen).
1799 står en ny såg färdig uppförd av rederiföretaget Wifstavarf.
Den raserade stallbyggnaden (bakom blommorna).
.
Den raserade stallbyggnaden (bakom blommorna).
.
1800-talets första hälft blev en en höjdpunkt för sågverket. 25-35 arbetare var då regelbundet sysselsatta.
Ett helt litet samhälle växer upp kring ett 30-tal byggnader.
1834 uppförs "inspektorbostaden" ( i två bilder ovan).
1859 bor det 64 mantalsskrivna inom området.
1870 läggs sågen ner på grund av industrialiseringen vid kusten.
Fram till 1920-talet fungerade stället som en buntningsplats för flottat timmer.
Stället har stått obebott sedan 40-talet....
.
.
Idag återstår inspektorsbostaden, sågställarebostaden, en raserad stalllbyggnad samt fundamentrester efter själva sågen...
.
.
(Dammån svämmade över efter en vårflod år 2000. Ett Delta bildades ut i älven. Normalt är här bara en liten rännil till bäck. Här låg själva sågen en gång. Fundamentrester efter den finns kvar. Borta vid udden finns en kanotkoja, av någon tidigare slogbod, och ett fint badställe. Gångbron som fanns över här, och en massa skog drogs också med. Dalgången uppöver bäcken är helt raserad... För den som är botaniskt intresserad finns här mycket intressanta fridlysta växter).
Byggnaderna är förmodligen helt borta inom 20 år, om nuvarande ägare (en helt ointresserad Stockholmskvinna) inte åtgärdar saken. (Man ser himlen igenom på flera ställen.
K-märkning verkar inte betyda mycket). Ytterdörrar har försvunnit under det senaste året.
Tapeterna har börjat lossa och jag hittade idag en hel del spännande 1800-tals skvaller därunder (se foton). Aftonbladet från 1843 och "Alfvar och skämt" (nuv. Sundsvalls tidning) bl.a..
(Tips ; Om man är extremt nördig och intresserad av 1800-tals skvaller (som jag) så kan man under "Projekt Runeberg" hitta årsupplagor av Aftonbladet från första början. Även Sundsvalls tidning finns där. "Umgängeskonst -Levnadskonst" av J.L. Saxon, som också finns där, innehåller en hel del användbara tips för att underlätta vardagslivet . Han var f.ö. kompis med min farmors far!).
.
Första gången jag besökte stället var för ungefär 30 år sedan, (som barn). .
Byggnaderna var då fortfarande underhållna och intakta.
Det var t.o.m. utmärkt med sevärdhetskringla vid landsvägen då...
.
Det var t.o.m. utmärkt med sevärdhetskringla vid landsvägen då...
.
Att över huvud taget röra sig på landsbygden idag och se allt förfall, där människor en gång levt och verkat, får en många gånger att bara vilja gråta....
.
Den raserede stallbyggningen...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar